18 dagar..

kvar till jag får:

Hmm mmm mm

Har lite resfeber.. inte nervös.. mer ‘glad’ liksom 😀
Har börjat fundera lite på va jag ska packa och sådär.
Eftersom vi bestämt att vi ska flytta tillbaka till sverige
nästa år så känns det så konstigt att åka dit, åka hem
och sen flytta. För hela jag är så inställd på att flytta
NU NU NU. Är faktiskt trött på CA. Har inte så många
kompisar.. va lessen förra veckan för ja har ingen
att prata med när jag är glad/ledsen/whatever.
Va tex så otroligt glad när jag varit hos doktorn
och fick min medicin som förhoppningsvis
ska hjälpa oss att bli gravida.. ville skrika ut
till hela världen att jag va sååå glad. Men vem skulle
jag ringa?? Har ju såklart kompisar som jag umgås
med, men ingen som jag är så pass nära med
att jag kan ringa dom och sitta och prata i flera
timmarLängtar efter att ha ett ‘normalt’ liv.
Nu är allt bara jag och abbie.. och josh på helgerna.
Jag gör aldrig något själv lr med bara kompisar
utan barn.

Sen saknar jag min familj jättemycke.. att kunna
åka och äta middag me dom, shoppa me bror
lr ringa mamma NÄR som helst (och inte behöva
sitta och räkna på klockan och inse att den är
4 på morronen i sverigeo och man måste vänta minst
3tim innan man kan ringa).

Nåt som låter mongo är att jag saknar olika årstider..
man uppskattar inte ‘sommaren’ när det är sommar året
om. Man HATAR värmen när det varit 40 grader i 2mån.
Det är sjyst att kunna gå till poolen när som helst,
men det är liksom inget man uppskattar på samma sätt
när man har tillgång till det jämt. Jag kommer säkert
längta till californias sunny beaches när jag sitter i sthlm
i december med 1meter snö utanför fönstret och
tempen visar -20.. Men jaja, just nu känns det inte som
det iaf.

Det som jag ser fram emot MEST är att ha ett LIV igen.
Jag har bestämt att jag vill utbilda mig till frisör.. åh va
ja längtar (om du vet nåt om frisör utbildningar i sthlm
så får du gärna skriva nåt). Att gå till ett jobb, tjäna
EGNA pengar, umgås med vuxna.. ahhh
Eftersom jag försöker bli gravid just nu så vet jag
ju inte när utbildningen blir av.. men jag SKA
göra det. Här är det pissdyrt me dagis. Typ 10.000kr/mån
och det är därför jag är hemma.. jag har ingen utbildning att
skryta med (gymnasiet + make up artist) och med det
kommer jag ju inte långt just nu här i usa. Iaf så känns
det meningslöst att ha Abbie på dagis när de kostar skjortan,
spec om jag skulle plugga och hon gå på dagis.
Jag hoppas det kommer bli lättare för oss ekonomiskt för
oss i sverige än här i usa. För er som undrar hur det
funkar med sjukvård tex. så kan jag berätta att vi betalar
650 dollar för min och abbies försäkring varje månad.
That equals 4500 kr! Varje månad! Och i den är inte ens
Josh inräknad OCH vi måste ändå betala 45 dollar varje
ggn vi går till doktorn. När ja va hos tandläkaren
igår så kostad det 70 dollar.. och det är MED försäkring.
Dvs att försäkringen betalar en del.. och du betalar
det som blir över. För er som undrar va de kostar att
få barn här så kan jag dessutom chockera er med
att berätta att Abbie ‘kostade’ oss 105.000kr(!).. Hon
är såklart värd vartenda öre.. men ändå.. ska man bli
ruinerad för att man får barn? Våran försäkring är lite
extrem för att Josh har eget företag och vi har privata
försäkringar, om man jobbar på ett stort företag
så betalar dom ofta större delen av din sjukvård
och du kommer undan mycke billigare.
Jaja, iaf så kommer vi slippa allt detta i sverige..
thank God.

Mycke blajj.. men jaja 😀 Ska gå och sova nu.
Puss på er