Insåg precis att detta är första gången på 3 år som vi inte är i Sverige
i Maj. 2010 så flyttade vi till Stockholm och titta vi kunde BADA i Maj
i lilla sjön vid mamma och pappa.
Fina fina fina Abigail. Så liten, men jag såg henne som så stor. 2år.
Jag ställde alltid högre krav på henne än jag nu gör på Mackenzie.
Jag förväntade mig att hon skulle klara av mycket mer än hon
kunde, att hon skulle lyssna, sitta still.etc. bland när jag tänker tillbaka
så känner jag mig dum när jag tänker på hur irriterad eller arg jag
kunde bli över nånting hon gjorde eller inte gjorde. Hon var ju så liten,
och att ställa krav på en 2åring går liksom inte.. Sånt som jag vet inte fungerar
med Mackenzie, och det gör ingenting. Jag är mycket mer avslappnad som
mamma nu än jag var med Abbie.
Jag är nog roligare nu, inte lika ‘strikt’ och ja mer avslappnad och har
bättre självförtroende när det kommer till min mammaroll.
Maja - Känner igen mig i det du skriver. Min äldsta är fem och jag har alltid ställt högre krav på honom än på lillebror som blir två i juli. Tror absolut att man är mer lugn i mammarollen och samtidigt tror jag inte att fenomenet är nytt heller. Men visst är det skönt att ha en lite mer coolinställning nu!
Annelie - Kan bara hålla med jag också. Frågan är om man tänker likadant om 2 år – “hur kunde jag ställa så höga krav på en liten 4-åring”…?