CALLENS förlossning

Har gått 3 veckor sedan vår lille man föddes, så måste skriva ner hans födelse berättelse innan minnet börjar försvinna

Bakgrund historia:

Abigail född på sjukhus i USA 2008. Dropp för att stärka värkarna och ryggbedövning. Blev klippt med många stygn och hon kom ut blå.

Mackenzie född på sjukhus i Sverige 2010. 15min efter vattnet togs på sjukhuset så var jag 10cm så ingen bedövning hanns med. Hade blandade känslor från hennes förlossning efteråt.

Braylon född på sjukhus i USA 2013. Inför Braylons förlossning så insåg jag att Kenzies förlossning var så mycket bättre än min första med Abbie. Jag ville ha det så naturligt som möjligt och anlitade en doula. Slutade med att jag blev igångsatt och att föda naturligt med värkstimulerande dropp: FY FAN!! Så det slutade med att dom satte ryggbedövning istortsett när jag krystade (tack). Var länge besviken över att inte fått den förlossning jag drömt om.

Så.. Augusti 2014. En STOR FET GIGANTISK överraskning när vi får ett plus på stickan! Jag satt hemma vid dator och jobbade och sa till Josh.. hmmm.. Im pregnant! I just know I am. Han tyckte jag va kokkobajjo men sa åt mig att ta ett test. Yep, och the rest is history. Denna gång visste jag helt säkert att jag ville ha det naturligt. Så jag anlitade min doula igen och genom lite övertalning från henne och några kompisar så tittade vi äntligen på birth center (istf sjukhus). Det va SÅ fint, inte alls som ja föreställt mig. Bestämde mig direkt att HÄR ska vi föda barn.

Inför denna förlossningen så förberedde jag mig mycket bättre. Jag lyssnade på hypno babies och lärde mig självhypnos, helt otroligt hur bra det funkar!! Ni som vill föda helt naturligt måste kolla upp det! Handlar mycket om att gå in i sig själv och att verkligen slappna av djupt. Jag läste även lite böcker som jag inte läst innan. Så, med detta i bagaget så kände jag mig förberedd för en 100% naturlig förlossning.

SÖNDAG 26 APRIL vecka 39+6

Min mamma kom hit från Sverige på Torsdagen. Som jag varit orolig att nånting ska sätta igång innan hon skulle hinna hit! Men, bebis var så snäll och väntade på att mormor skulle komma.

Veckorna innan BF hade jag haft förvärkar av och till, ibland regelbundet. Men aldrig nånting riktigt starkt.

Den 26 April var vi ute och åt frukost och sedan var vi ner på stranden. Under hela dagen hade jag värkar av och till som aldrig avtog, tänkte YEAY nu kanske det händer nåt!! Dom kom med ca 10min emellan fram till klockan 7 på kvällen. Jag och Josh gick på en nästan 1tim promenad och dom kom närmare och närmare och gjorde riktigt ont. Skickade sms till min doula Tessa när vi kom hem och varnade att det KANSKE var på G. Tittade på Game of Thrones och studsade på min boll. Och sen tog det stopp. Tänkte bara men VA FAN!!?? Somnade vid 11 och tänkte att jag kommer va gravid för alltid.

MÅNDAG 27 APRIL BF vecka 40

Vaknade vid 7 och hade värkar.. ordentliga värkar.. som mensvärk och ja fick andas igenom dom. Började känna mig nervös.. och glad.. och förväntansfull.. och rädd och ja 100 saker på en gång. Tänkte att NU kanske det händer nåt.. men samtidigt vågade jag inte hoppas för mycket.

Hade tid kl.10 för koll på birth centret sedan innan. Min doula tyckte jag skulle ringa till birth centret så dom kunde förbereda barnmorskan som var on call om det skulle va nånting. Ringde när dom öppnade 8.30 och fick prata med barnmorskan (Nancy) som var on call denna dag. Hon sa att jag kunde komma in på koll kl.10 som planerat, hon rekommenderade också att sluta klocka värkarna (som nu var ca 5-7 emellan) så att jag inte skulle fokusera för mycket på det.

Bestämde att vi skulle träffa vår doula vid birth centret och att vi skulle packa med alla våra saker ut-i-fall-att.

Kom till birth centret kl.10. Hade min checkup och allt såg bra ut. Barnmorskan var Pam . Hon kollade hur öppen jag var, 5cm och 80% effaced (veckan innan var jag 3-4cm och 70%). Hon gör en hinnsvep och säger åt oss att gå och äta lunch. Går och köper en green juice och promenerade runt i centret. Började göra mer och mer ont och när värkarna kom så masserade min doula min rygg, jag gungade med höfterna och hängde runt Joshs hals.

Min doula hade kontakt med Nancy OCH vår fotograf som vi anlitat för att föreviga förlossningen. Jag började känna att jag ville komma in på birth centret snart så att jag kunde komma i lite bekvämare positioner. BM bad oss gå att äta. Knatade iväg till affären. Josh åt pizza och jag knaprade i mig ca 1.5 salta kex. Kom in på birth centret klockan 12.30 ca. Fick vårt rum (dom har bara 2 rum. I samma rum har vi haft alla våra checkups så det kändes skönt att vara på ett ställe som var bekant) och dom kollade blodtryck och allt sånt.

Knatade omkring i rummet och försökte hitta skönare positioner.. men när värkarna kom så va det svårt. Gjorde inte ont, mer som ordentlig mensvärk och tryck neråt. Strax innan 2 ville jag hoppa i badet för att slappna av, BM ville kolla mig igen. 6cm och 90% effaced. Hoppade i badet och det va så skönt. Hade lavendel olja i badet (samt lavendel ljus som brann bredvid). Kunde slappna av mycket bättre och andades igenom värkarna som kom tätt. Misstänkte att vattnet gick nästan direkt när jag kom i badet. Lyssnade på mina hypno babies tracks och min doula satt och strök mig på huvudet och sa hur duktig ja va. Jag hade ögonen stängda under nästan hela sista timmen innan Callen är född. Jag va helt inne i mig själv. Andades och började -humma- när värkarna blev mer intensiva.

Helt plötsligt känns det annorlunda och det känns som att jag måste krysta. WOW!! Jag trodde inte att det var dags redan! Med dem andra har jag haft så otroligt obeskrivligt ont när jag är 10cm. Nu gjorde det inte ont.. så svårt att beskriva.. men annorlunda helt enkelt.

Börjar krysta runt kl.2.50.

Är helt tyst i rummet. Med mig är Josh, min doula, barnmorskan, en sköterska och fotografen. Jag har fortfarande ögonen stängde och börjar krysta när jag känner att det är dags. Ingen säger nånting och det spelas lugn musik i bakgrunden. Krystar igen och det känns som att ingenting händer. Väntar på att någon ska säga att dom ser huvudet. På nästa krystning säger barnmorskan att huvudet är precis där MEN att han har armen på ansiktet. DÄR var enda gången under hela förlossningen som jag tänkte NEJ jag kan inte!! Mumlar I cant do it till min doula som håller min hand. Hon hejar på YES YOU CAN!! Under nästa värk trycker jag på och stönar ett djupt djur aktigt stön (vet inte hur man ska beskriva det bättre haha) och huvudet är ute. DÄR svider det och jag vill ha ut honom. Trycker på och vid nästa värk säger dom åt mig att sätta ner händerna och ta emot honom. Krystar för kung och fosterland och plopp så va han ute! Helt OTROLIGT ! Tårarna sprutade (på MIG) och han va helt perfekt. Verkligen det häftigaste jag varit med om!

Han föddes kl.15.05.

Vi fick sitta kvar i badkaret och vänta på att moderkakan skulle komma ut. Dom klippte inte navelsträngen på en gång vilket va riktigt coolt, jag har aldrig fått se den up close innan. Moderkakan kom ut nån minut senare och va hel och fin. Dom la den i en skål, fortfarande med intakt sträng, och lät blodet pulsera klart innan Josh fick klippa den.

Josh tog Callen medans jag blev avdushad. Fick krypa ner i sängen och vi fick ca 1tim att bara slappna av och njuta av allt. Sedan va dt dags för koll. Dom kollade mig.. sprack INGENTING och inte ett enda stygn behövdes! Callen vägde 8lbs 12 oz (3970 gram!) min största baby EVER och va 21inches (53.5cm).

Han började amma på en gång, allting gick så bra. När han va knappt 3tim så va dt dags att åka hem 😀 Kändes helt knäppt att åka hem så snabbt, men det är så det funkar på birth centret. Dom kollar så att allting är OK och sedan är det dags att åka hem. Kom hem runt kl.6 och det va SÅ spännande att få visa upp honom för barnen. Alla 3 va så gulliga och duktiga med honom.

Abbie fyller år dagen efter (den 28 April..!! Va är oddsen liksom??), så det va ju en toppen present för henne

CALLEN – PARKER JONSSON – LICHT

är helt underbar och vi är så glada att ha honom här.