Förlossnings Berättelse. 28 Jan.2013

Tänk. Tredje, och antagligen sista, gången jag får skriva ihop en förlossnings berättelse.
Alla mina förlossningar har varit väldigt olika, men fina och speciella på sina egna vis.

Denna gången började alltihoppa med att jag var hos min Dr på mitt sista besök när jag  gick in i v.41
(Mån 21 Jan). Hon frågade om jag ville bli igångsatt onsdag samma vecka. Jag var inte ens berädd på att
dom skulle fråga mig, var inställd på att dom skulle vilja boka in nånting till följande veckan. Jag sa Ja,
men kände mig osäker på om jag  verkligen ville det. Fick åka förbi förlossningen och skriva i alla
papper. På tisdagen kände jag att Nae, jag vill inte sparka ut bebis tidigare än det behövs och ringde
och  frågade om jag kunde komma in på ett NST för att kolla hur bebis mår i magen innan jag bestämmer
helt  säkert hur jag vill göra. Var på NST och allt ser bra ut. Avbokar igångsättningen. Är på NST igen på
fredag. Ska på koll hos min Dr på måndagen den 28e och sköterskorna säger att jag kommer nog bli
igångsatt efter besöket eller på tisdag morgon. Här vill dom helst att man bara går 1v över tiden. Så
efter mycket funderande så ringer jag och avbokar mitt Dr besök och frågar om jag kan boka in min igångsättning istället. Bätte att veta säkert att det blir på måndag så Josh kan vara ledig fr jobbet
och min doula är redo. Gick hela helgen och höll tummarna att lillpuppen skulle titta ut. Åt stark mat,
promenerade backe upp och backe ner, var på manikyr och pedikyr och sa åt dom att massera HÅRT,
satt med en bröstpump timme efter timme och tvingade Josh att ha sex-maraton. Men NADA!!

Den 28 Januari. kl.07.00Vi åkte hemifrån vid 6.30 och kom till sjukhuset vid 7. Checkade in och jag var så
SJUKT nervös. Min puls va typ 200 och jag var glad, nervös, förväntansfull, rädd..
ja 100 olika saker på samma gång. Vi fick  fylla i lite papper och sedan fick vi vårt
rum 284. Vår sköterska Christina kom och sa hej, jag fick byta om och sedan gick
vi igenom min birthplan och mina tankar och så inför förlossningen och framförallt
att bli igångsatt.  Hon sätter i IV (bara vanligt dropp) och det kommer en kille fr
labbet för att ta blodprov.

09.00
Dr.O’Toole kommer  till vårt rum för att sätta igång det hela. Hon säger att vi kan
ta hål på hinnorna för att se om det sätter igång av sig självt. Hon kollar mig samtidigt
som hon tar hål på hinnorna. Hon får gräva rejält för säcken är seg. Men tillslut rinner
det ut massa vatten. Åh, ingen återvändo! Jag är 3cm och hon säger att hon kommer
tillbaka om 2tim. Ringer min doula Tessa och bestämmer att hon ska komma runt 10.30.
Jag och Josh lyssnar på musik och jag går omkring och försöker få tiden att gå. Tittar på
lite TV, men försöker att inte sitta ner nånting för att hjälpa det hela på traven. Har
värkar, men inte regelbundna.

10.15
Vår Doula Tessa kommer till förlossningen. Hon har med sig en pilates boll så jag sitter
och stutsar på den ett tag. Sköterskan kommer in då och då för maskinerna i rummet
läser inte av varken värkar eller bebis-hjärtljud. Jag tror hon gick igenom 4-5 maskiner
under hela dagen vi va där. För ingenting fungerade

10.40
Eftersom värkarna inte är starka eller regelbundna så vill dom sätta in värkstimulerande
dropp. Sköterskan sätter en låg dos och säger att vi ska se om det händer nånting, om
kroppen sätter igång så kan dom stänga av det, om inte så måste dom kanske dra på lite
mer. Går väl 20-30 min innan jag börjar känna  av värkarna. Blir starkare och starkare.
Dom registreras fortfarande inte på maskinerna, men sköterskan är med i rummet och
ser på mig och magen att jag har starka värkar. Sitter på min boll, på huk på golvet,
vickar på höfterna, vankar fram och tillbaka och jobbar på.

12.00
Värkarna är starka och täta. Kan inte hitta någon skön ställning, när värkarna kommer så gör det bara
ont överallt. Står först upp och lutar mig mot sängen när värkarna kommer, men tillslut så vill jag va
uppe i sängen, med kuddar framför mig som jag lutar mig över när värkana är som starkast. Sköterskan
frågar om jag vill att hon ska kolla hur öppen jag är eftersom jag har så ont. Blandade tankar. Vill bli
kollad, men ändå inte. Om det inte hänt nånting så kommer jag ge upp.

12.30
Ok, går med på att bli kollad. Kan inte ens ligga ner för att bli kollad för jag har SÅ ont. Hon frågar om jag
vill veta.. och njae vill jag det? 4cm. ARE YOU F-ING KIDDING ME!!?? Känner bara NAE jag kommer
inte klara det här!! Vill typ lägga mig ner i sängen och gråta. Sköterskan drar upp droppet och jag vill
ligga i sängen och villa, men kan inte för jag har så  sjukt jäkla ont. Varje värk känns det som att
kroppen ska spricka. Det är ner mellan benen,  som mensvärk gånger 10.000. Kan inte sitta eller stå.
13.45-14.00
Dom har dragit upp droppet igen och nu vill jag bara ge upp. Ligger på alla fyra i
sängen och börjar gråta. Börjar fundera på EDA, även fast jag velat ha det helt naturligt.
Försöker andas genom varenda värk, som nu kommer på varandra och dom är så starka att
dom går över högsta kurvan på maskinen. Dom byggs inte upp som en värk ska göra, utan
det är pang pang pang fr noll till hundra på några sekunder. Dom kommer med bara någon
minut mellan. Kommer ner på bollen och säger att jag vill kanske ha nånting mot smärtan.
Sköterskan säger att bara jag säger ordet så kommer dom på en gång. Jag undrar om dom
kan kolla hur öppen jag är innan jag bestämmer mig. Men dom vill helst inte det eftersom
vattnet gått pga infektions risk. Men OM det är det som avgör om jag vill ha EDA så kan
dom göra det. Jag säger att jag vill fundera några minuter och se vad jag vill göra. Pang pang pang
får jag 3-4 STORA starka värkar på varandra och jag börjar gråta igen och frågar efter EDA.
Ligg/sitter på bollen och över sängkanten. Känns som jag blir dragen åt 100 olika håll.
Dom ringer efter EDA och det känns som att det tar 100 år innan doktorn kommer.

Var nog runt 14.20 när doktorn kom för att sätta bedövningen. Jag kan knappt komma upp
i sängen. Måste skriva på massa papper och lyssnar på doktorn när han förklarar vad han
ska göra. Har värkar på varandra och kan knappt lyssna på vad han säger, tar all koncentration
och styrka jag har i mig för att sitta blixtstilla genom 2 galna värkar medans han sätter
bedövningen. Mitt i allt så sprätter mitt ben till! Sparkade till Josh i revbenet haha.
Var för att han träffade nerven i ryggen, dom sa att det är helt normalt. Ahhh.. 2 sekunder
efter att jag blev stucken så blev benen varma och det det onda försvann. OMG kunde
äntligen slappna av. När värkarna kommer så känns dom, och gör ont. Men, det är
avdomnat. Josh går iväg för att ringa min mamma och för att köpa lunch. Sköterskan
kollar hur öppen jag är samtidigt som hon sätter en avläsare på bebisen, 7.5cm och det töjs ut
när  hon känner efter. Hon börjar ta in alla saker och ringer min Dr (deras kontor är på
sjukhuset i samma korridor som förlossningsavdelningen) och säger att hon måste komma.
Hon säger.. well.. will you be here in 5 or 15? Well, RUN! Jag tänker bara SHIT var är Josh!!??
Frågar sköterskan om det är på G och hon säger YES nu är det bara några minuter kvar.
Känner att bebisen kommer, det trycker på och jag säger OK nu kommer bebisen! Ja, säger
sköterskan. Nae, men ALLVARLIGT jag känner att den kommer! Och hon svarar ko- lugn:
Yes, jag sa ju att det skulle hända nu. Josh kommer inspringandes och nån min senare
kommer min doktor, iklädd sina scrubs.

ca 14.50
Dags att krysta. Känner hur det trycker på och krystar när det kommer en stark värk. Dom frågar om
tjejerna hade hår när dom föddes. Ja massor, har bebisen det också? Dom säger vänta 1min så kan vi
svara.. och JA, det har en massa ljust hår! Trycker på, flåsar och efter nån minut så är huvudet ute. Får
krysta 2 ggr till och Dr säger titta nu! Och jag ser huvudet och sedan plopp så kommer kroppen. Dom
håller upp bebisen och säger Titta vad det är! Och jag ser en liten pillesnopp! Dom säger åt Josh att
announce the sex till rummet men han kan inte prata. Han är helt tårögd och får inte fram ett ord. Tänk
en liten pojk!! Han var ute kl.15.06

Jag fick en andra gradens spricka och fick sys ihop en del medans dom tog
bebis till värmebordet. Han skrek inte som dom ville så det behövdes lite gnuggande.
Sköterskan sa efteråt att han legat konstigt med huvudet och att det va därför förlossningen
antagligen inte kommit igång av sig självt. Han satt liksom fast bakom mitt bäckenben.
Man ser på hans huvud nu att han har en bula på vänster sida, så där han han väl legat
och tryckt på

Min doula sa tack och hej vid 4 och sedan kom tjejerna och Mormor vid 5. Dom fick
hjälpa sköterskan att ge Braylon sitt första bad och det tyckte dom va SÅ mysigt
Vi flyttades ner till BB-avdelningen vid 7 och tjejerna och Mormor åkte hem strax
efter det.

Även fast min förlossning inte blev som jag tänkt mig så är jag ändå väldigt nöjd med
hur allt var. Jag körde mitt race i flera timmar, men pga droppet så blev det för
mycket för min kropp. Men tack vare EDA:n så tog det ju bara några minuter och
sedan var allt klart. En del av mig önskar att jag skulle få föda barn igen, men en
större del av mig känner att Nope.. nu är vi klara