Jag brukar hålla mig utanför diskussioner på familjeliv,
för ja vet att majoriteten av medlemmarna är lite insnöade
när de gäller många känslo-laddade frågor. Iaf så hamnade
jag i en tråd som handlade om att en präst sagt under
första advents gudstjänsten att tomten inte finns.
Jag skrev ett inlägg om att min lillebror’s fröken
berätta för honom att tomten inte finns när han va 7-8år.
Han har aspbergers (som är en form av autism) och
tar åt sig saker och ting väldigt ordagrant.
Jag tycker inte det är upp till fröken att bestämma
när han ska sluta tro på tomten.. visst om han
skulle tro på tomten NU när han är 15 så kanske
de inte är så bra, men när han är 7år? Come on.
Iaf så va det en som skrev tillbaka att man aldrig ska
ljuga för nån som har autism, och att fröken sålika
skulle ljuga om hon höll masken och sa att tomten finns.
Jag struntar i om han har aspbergers lr om han är ett
helt ‘normalt’ barn.. fröken ska inte lägga sig i om
han tror på tomten lr inte. Tids nog skulle han upptäckt
det hur som helst, men nu blev han istället dumförklarad
för att hon tyckte han va för gammal för att tro på
tomten.. suck asså.
Cali Dreamin »
|
|
Anna i AZ - Håller med dig. Det är inte upp till fröken att bestämma när barn ska sluta tro på tomten.
Malin - Håller med dig. När Caleb var 5 år så sa hans fröken i skolan att tomten inte fanns. Han kom visst hem gråtandes över vad hon sagt. Jag tycker det är upp till föräldrarna att bestämma när tiden är bäst, det har väl aldrig skadat ett barn som tror på tomten?