Cali Dreamin »

Abigail går kvar i samma skola som förra året, men nu i en ny klass med
ny fröken. Detta är första veckan dom går och hon har varit där mån, ons
och tors. Det är bara nya barn i hennes klass, alla Abigail kompisar har
antingen bytt förskola eller flyttat upp till första klass i en annan skola.
När jag hämtat henne så har hon sagt att hon inte har någon att leka med
och att hon är ensam. Ush mamma hjärtat gör så ont! Tidigare när jag
lämnat av henne så har hon sprungit in och mötts av 3-4 kompisar som
ropat efter henne och dom kramas. Idag gick hon in på gården och satte
sig på en bänk, helt självJag grät tom en liten skvätt när jag kom ut till
bilen för jag tycker synd om henne.

Hon har inte varit ledsen eller sagt att hon inte vill gå.. men hon frågar
efter sina kompisar och jag har förklarat att dom inte kommer komma
tillbaka. Förra året tog det också några veckor innan hon började leka
med specifika barn, så jag hoppas att hon hittar några nya kompisar att
leka med snart. Jag tycker nog det hela är mer jobbigt än vad hon gör.
Jag hade inte så många kompisar när jag va liten och kände mig ofta ensam,
så det är väl där det klämmer lite för mig också. Jag bad iaf hennes
fröken hålla lite koll på henne första dagarna för att hon sagt att hon är ensam.

Min lilla snuttunge :/

update. Kändes SÅ bra när jag hämtade lillan idag. Hon lekte med 2 tjejer inne i klassrummet
och när vi gick ut så såg vi Abbies bästis från förra året. Hennes mamma har sagt
till mig att hon ska byta skola, men nu ska hon gå 2 dagar på gamla skolan och
3 på nya. Yeay! Så roligt för Abbie!

Läste precis ett inlägg hos Magdalena Graaf om att gå till gynekologen.
Att det är obehagligt och pinsamt att gå dit, och att hon aldrig vill ha en
manlig gynekolog för det känns extra jobbigt.

Håller ni med? Vad tycker och tänker ni om att gå till gynekologen?
Är det jobbigt, pinsamt, helt ok? När jag gick till ungdomsmottagningen
första gången i tonåren så va det ju sååå pinsamt och pirrigt och USH!
Man sitter med baken och mufflan i vädret och känner sig helt utlämnad.

Sen jag flyttat till USA har jag gått till gynekologen minst 1ggn om året
för kontroll  och sedan har jag ju fått 2 barn och iom det så blir man ju
kollad där nere en massa under graviditeten och förlossningen ska vi inte
snacka om. MEN, numera så är det inte ett dugg pinsamt. För det första
så får man ett litet skynke att ha i knät av sköterskan innan doktorn kommer
in och det gör ju direkt att man inte känner sig helt naken.

Jag känner mig aldrig obekväm eller att det är pinsamt. Man är hos en
doktor som kollar så man är frisk. Min doktor är BÄST och det gör väl
mycket att jag tycker hon är så toppen också, men jag har fått träffa
2 manliga gynekologer när hon varit där och jag har aldrig känna att det
är någonting konstigt med det.

När vi flyttade till Sverige och jag gick hos min barnmorska så frågade jag
om hon kunde känna om jag öppnat mig nånting någon vecka innan BF
(det gör man på rutin här i USA) och jag va SÅ förvånad när hon
sa att jag kunde ta av mig byxorna och lägga mig på hennes bord OCH
hon stannade kvar i rummet! Jag tänkte bara.. eee jaha?! Men hoppade
upp på bordet, halvnaken, utan nånting att lägga över mig och hon
grävde omkring. Inte undra på att folk är rädda och nervösa för att gå
till gyn  om det är så här ! tänkte jag. Men, somsagt så har jag inga
problem med att bli kollad där nere, sålänge man känner sig någolunda
skymd och inte utlämnad och naken. OCH såklart att det inte gör ont,
för det SKA det inte göra.

Så ja, hur känner ni??

Happy Humpday!  Idag började jag dagen med ett besök på gymmet. Pust och
stånk! Påväg dig lämnade jag av stor-gumman på skolan. När jag kom hem
gjorde vi oss iordning och var till Walmart som hade nyinvigning idag. Mamma och
syster köpte massa roligt som smink och kläder och jag köpte.. grejer till middan.
Ikväll blir det lasagne, nom nom, och sedan glass till efterrätt.

Nähäpp, så va det visst dags att hämta Abbie-bus i skolan. Bye for now!