Mackenzie är född på Huddinge Sjukhus i STOCKHOLM
Sverige.
8 Juli 2010
07.30 – Vaknar och har molande värk i magen.
Dagen innan hade jag haft ont av och till och hoppades att det
onda skulle hålla i sig.
11.00 – Lämnar av Abbie hos mormor och morfar så vi kan åka
och titta på bilar. Provkör 3 olika och åker sedan och tvättar
Mickes bil som vi lånat medans han varit på semester.
Känns som jag ska DÖ inne i biltvätten och får fälla ner
sätet nästan helt för jag kan inte sitta upp. Åker till City Gross
för att köpa blöjor till Abbie. Kan knappt gå och börjar få
svårt att prata eller koncentrera mig på vad Josh säger.
Inga värkar, utan som riktig intensiv mensvärk som inte
ger med sig. Äter lunch på ett pizzahak men jag äter bara 1
tugga för jag mår så dåligt. Ringer och frågar mamma om
A. kan sova över hos dom för det känns som det kan va på G.
17.00 – Värkarna sätter igång. Ca 7-10min mellan och
dom håller i sig i 1.5-2min åt gången.Tar ett bad.
20.00 – Tittar på film med Josh och klockar värkar.
Nu tätare och ondare än innan. Tar en dush.
22.50 – Värkarna kommer var 5min ca och jag ringer
förlossningen. Dom vill att jag ska avvakta tills jag har 2-3min
mellan värkarna. Går omkring här hemma och värkarna blir på
en ggn tätare. Sätter mig i soffan en stund och helt plötsligt
känns det bara annorlunda på nåt sätt, som att det trycker på mer.
Ringer förlossningen igen kl.23.45 ca och dom säger att vi kan
komma in. Jag har allt packat och klart och står otåligt och väntar
på Josh i hallen medans han håller på och skicka massa emails
till sitt jobb att han inte kan jobba.. Kändes som 100år, men de va
nog bara 2min eller nåt nu när jag tänker efter på klockslagen haha.
9 Juli 2010
00.10 – Kommer till förlossningen på KS Huddinge. Pratar med
en sköterska som ska försöka hitta ett rum till oss. Fullt på
förlossningen.
00.40 – Får komma till vårt rum efter att dom helt glömt bort
oss i väntrummet i 30min. CTG kopplas.
01.15 – Träffar BM som tittar på CTG och blir undersökt. Värkar
var 3-4min och öppen 4cm (hurra). Vi får stanna
Blir åtsagd att svira
om till en snajsig sjukhus frock och att promenera. Går typ 100
varv i korridorerna. Sitter och grejjar med datorn och Josh
ligger typ och sover i en fotölj breve sängen.
03.50 – Värkarna börjar avta och ctg kopplas. BM vill ta hål
på hinnorna om jag inte öppnat mig mer sedan vi kom in.
04.30 – Fortfarande bara öppen 4cm och BM sätter en skalp
CTG för att ta hål på hinnorna. Det FORSAR ut vatten och det
blir översvämmning ner på golvet tom. Josh får agera assistent
och hämtar en hel hög med handdukar
Får ställa mig breve
sängen så att dom kan byta lakan. Och O M G nu börjar det
kännas!! Kan inte prata genom värkarna längre.
04.45 – Får lustgas 50/50. Första andataget var en RIKTIG fjortis
fylla. Herre Gud haha. Tycker inte om att känna mig helt borta så
jag är super koncentrerad på NÄR jag ska börja och NÄR jag ska
sluta andas. Får beröm för att jag andas så bra
Tycker gasen
hjälper sådär, det gör ju fortfarande ont.. man känner sig
bara lite.. eee.. hög? Frågar hur lång tid det tar om jag vill ha EDA
och hon säger att det kan ta en stund men att vi ska pröva med
bara gas först. Great.
05.10 – Får sätta mig på en toastol breve sängen för att
vidga ut bäckenet. Ökar gas till 60/40. Kan prata normalt
mellan värkarna, men när dom kommer så gör det ont!
Frågar igen om EDA, men BM tycker vi ska vänta.
05.30 – Upp i sängen igen för att undersökas. BM säger bara:
Ja nu måste vi beställa EDA!! Nu gör det sjukt jäkla otroligt ont!
När vi kom in till förlossningen så hörde jag massa kvinnor som
låg och skrek och tänkte: Herre Gud varför skriker dom så?!?
Men.. då visste jag inte att 5tim senare sås skulle det va jag som
låg där och skrek! Andas oavbrutet i masken och värkarna gör
mer och mer ont! Dom sätter dropp i handen för att förbereda för EDA.
Tänker bara: Andas, andas, andas.. håll dig lugn!
05.35 – Kan knappt ligga still i sängen. Har så sjukt ont! Känns
som kroppen ska gå av och nästan som att jag ska svimma. Hör
i dimman Josh som säger: WHY IS IT TAKING SO LONG?? Where is
the DR? Kommer ihåg att sköterskan tog mig på magen och jag skrek i masken
‘Don’t touch!! Don’t touch!!’ Haha hon fatta typ 1 ord engelska
(hon prata inget me Josh under hela natten), så hon fortsatte klämma.
05.38 – Ett sista DÖDSVRÅL! Josh sa att jag skek i typ 1min oavbrutet!
05.40 – Krystvärkar! ÄntligenKändes bara som att ÄNTLIGEN kan
jag göra nåt och inte bara ligga här och ha dödsont. Trycker på och
man kan liksom inte göra nåt för att hålla tillbaka det. Jättehäftigt.
Känslan? Tänkt dig att du är jättehård i magen och inte varit på
toa på 1v. Sen när du väl går så kommer det garanterat bränna där
nere och du vill trycka på, men ändå inte för du vet att det kommer
göra ont. Ungefär så fast 10.000ggr värre. Läste nånstans en jättebra
beskrivning: Det känns som när man spyr galla. Det är kroppen själv
som gör det och man kan inte hålla emot, magen liksom trycks ihop.
Så känns det, fast ner i rumpaKänner inte riktigt att
nåt kommer ut. Men BM säger ‘Åh nu är halva huvudet ute, nu får
du inte krysta! Hon har jättemycke blont hår! Vill du känna??’.
Allt jag ligger och tänker är ‘Åh det här är det dom kallar Ring of fire!’
och vill absolut inte känna.. försöker koncentrera mig på att andas.
05.47 – Jag får krysta riktigt ordentligt, huvudet kommer
ut och helt plötsligt försvinner smärtan och nåt slemigt
liksom glider ur mig. BM säger: Släpp masken och ta emot
bebisen och jag tar upp Mackenzie på magen
Josh klipper navelsträngen och jag får krysta ut moderkakan.
Behöver 2 stygn och får bedövningsspray. Första stygnet
känns inte alls, men det andra så sticker det till när hon
ska sy.. aj!
Efteråt va det bara massa förvirring och ingen verkade veta var
vi skulle ta vägen eller nåt. Sköterskan och BM lämnade oss
med Kenzie och sen kom det aldrig in nån annan till oss (ja förutom
när vi fick brickan med sverige flagga och smörgås). BM sa att att
hon skulle fylla i papper och sedan komma tillbaka. Jag ville ta
kort på sköterskan, henne och mig (för de gjorde jag efter A’s
förlossning), men dom kom aldrig tillbaka.. lite tråkigt att dom
inte sa hej då tycker jag. Vi fick inga blöjor eller nåt och ingen sa
va vi skulle göra. Sådär låg jag blodig och svettig men en nerbajsad
(hon bajjade i magen) bebis under täcket och hade ingen aning om
vad vi skulle göra nu.. Va väl vid 9 eller nåt som en ny sköterska kom
in och jag fick gå på toa, K. mättes och allt sånt. Sen visste ingen
vilket rum vi skulle vara i. Vi ringde på sköterskorna
några ggr och fick samma svar: Ja kommer strax tillbaka.
Blev flyttade till ett rum på spec. MVC vid.11 och hittade
blöjor i väskan man får fr Libero. Vi frågade några ggr
om vi kunde ta emot besök och fick 10 olika svar,
men sa iaf till mormor o morfar att dom kunde komma för
BM som va ansvarig sa att det va ok.
Dom kommer och hälsar på vid 12 nånting och Abbie
va så nervös och blygHon ville inte rikigt komma till
mig, kändes lite ledsamt eftersom jag saknat henne
så mycke
Hon va lite nyfiken på bebisen, men tyckte
nog mest de va läskigt alltihoppa.
Kl.3 så får vi äntligen åka upp till BB. Josh kan sova kvar,
men tyvärr så får vi inget privat badrum, men jaja.
Kan äntligen ge M. ett bad också! Hon hade bajjat inne i magen
så hon hade massa bajs på huvudet och kroppen. Tyckte
så synd om henne att hon fick ligga med det hela dan
Hon älskade iaf att bada och somnade nästan när vi
hälde vatten på huvudet på henne
Vi somnade vid kl.10 ca och M. sov väldigt bra.
Hon fick sova i min säng med mig och ja tror hon
vaknade till 2ggr under natten.
Åt frukost på morronen och väntade sedan på läkaren så
att vi kunde bli utskrivna. Hon kom kl.11 och allt såg
helt perfekt ut med Mackenzie så vi fick grönt ljus att
åka hem.
Tog bilen hem och sedan kändes de som världen mest
naturliga grejj att ha henne på utsidan och inte inne i magen
