Jag skrev en ‘förlossningsberättelse’ när Abbie va bara några dagar
gammal. Nu när jag läser det efteråt så har jag inte skrivit så mycke
detaljer, utan mer om när vi åkte in och att hon sedan kom ut. Minnet
har ju börjat svacka lite granna nu när det gått 2år, men jag tänkte att
ja ska försöka lägga till lite granna om vad som hände under förlossningen.
—
Mitt BF va den 25 och när det inte hänt nåt under dan så kände jag att ‘jag
kommer vara gravid för alltid!!’. Den 26 så va vi upp till Long Beach och gick
omkring i stekande värme, hade förvärkar i bilen påvägen upp som kom var
15e min ca men försvann efter ett tag. Vi va uppe i LB i nån timme innan jag
fick nog och ville HEM, hade så otroligt ont i mina vattenfyllda fötter.
På kvällen gick jag och Josh på promenad med hundarna, stannade och
pratade med några grannar och när vi nästan va framme vid grinden så
kändes det som att jag kissade på mig .. ‘eee Josh, I think my water broke?’.
Va inte en syndaflod som man ser på tv, utan mer som när man skrattar
och kissar på sig (ni som är gravida vet va ja pratar om haha). Gick iaf hem
och bytte kläder och hoppades på att värkarna skulle sätta igång. Här i
USA vill dom att barnet ska vara fött 24tim efter att vattnet gått, men jag va
inte säker på om det verkligen va vattnet så jag tänkte att det är lika bra
att sova lite granna först. Vaknade mitt i natten och hade en konstig känsla
i kroppen att nåt va på G. Upp i duschen, tvättade håret, rakade ben, bikinilinje
och armhålor. Sedan tillbaka i sängen igen och sov i några timmar till.
På morronen så tyckte Josh att vi skulle ringa till förlossningen. Jag
va lite osäker, för tänk om det inte är bebis på G? Man har så mycke konstiga
saker som kommer ut därnere när man är gravid så det kanske alls va vattnet.
Men sagt och gjort. Ringde min OB mottagning vid 12.30 och dom ville att
ja skulle åka in på koll. Jag tog det lugnt och grejjade med väskan,
sminkade mig.etc. Vid 13.20 sa vi hej då till mamma och pappa (dom skulle
åka och shoppas som vanligt) och ja höll tummarna att vi skulle komma
hem med vår lilla tjej.
Hade som sagt inte bråttom, så påvägen till förlossningen stannade
vi på Tacobell så ja fick en jordgubbs-smoothie
När vi kom till sjukhuset så fick vi först stå och vänta ett tag vid receptionen
för det fanns inga sängar i ‘undersökningsrummet’. Efter 15-20min fick
jag min snygga rock och fick lägga mig i en säng i ett rum med 3-4 andrav
kvinnor. Dom satte CTG på magen och en sköterska kom in och körde upp
en topps mellan bena på mig. Hon sa att om den blir blå så har vattnet gått..
den blev blå på en ggn (hurra hurra!!) men hon sa att de ändå måste skicka
den till labbet. Jag gick på toa och medans jag va där inne så började jag
känna värkarna sätta igång. Och jag hörde också att sköterskan kom tillbaka
och sa ‘so yes, you get to stay’ och höll tummarna att hon pratade med
JoshNär jag kom ut va Josh jätteglad och sa att det va vattnet och
att dom skulle göra iordning ett rum till oss.
Till att börja med kom värkarna var 7min ca, sedan blev de snabbt
tätare och starkare
Josh skickade flera sms till mina föräldrar att det va dags och att vi skulle
bli kvar på sjukhuset och han fick inget svar. Tillslut så ringde han
och sa typ ‘the baby is coming!’ och då blev de fart på mormor o
morfar. Pappa sa att han körde till sjukhuset på 5min eller nåt för dom
trode att bebisen va halvt ute haha.
Jag har lite dålig koll klockslagen under dan. Men jag fick mitt rum
runt kl.2.30 och dom satte dropp och tog blodprov. Nu i efterhand
vet jag att dom gav mig värkstimulerande dropp (vilket dom inte frågade
om eller berättade då) och detta gjorde att värkarna blev riktigt starka.
Sköterskan måste fråga en om man känner sig säker att åka hem med
sin man (när han inte är i rummet såklart), vilket jag tycker är jättebra.
Tydligen är det rätt vanligt att kvinnor säger nej, och då får de direkt
hjälp av socialen.
Så. Nu hade jag dropp i armen (fy fan va ont det gjorde förresten. Hon
satte nålen i handleden så jag inte kunde röra handen) och ctg på
magen. När mamma och pappa kom (runt 3-3.30 kanske?) så ville
jag gå på promenad.. för de har man ju hört ska vara så bra. Enda
krångliga va att ja va tvungen att dra med min jäkla dropp påse.
Gick bara 2 varv (inte ens varv, utan fram och tillbaka i korridoren)
och gick sedan tillbaka till mitt rum.
Satte mig i en fotälj och då började det tjuta om CTG maskinen.
2 sek senare kom det in 5pers i mitt rum för Abbies puls va borta.
Tror det berodde mest på att jag satt ner och att grejjen man har
på magen flyttat på sig. Ner i sängen och dom ville sätta en skallelektrod.
När dom skulle sätta den så säger sköterskan ‘har inte vattnet gått?’ jo..
‘men hinnan är hel’. Så hon fick ta hål på hinnan och det fooorsade ut
massa vatten (där snacka vi syndaflod). Så när mitt vatten gick så va
det ‘bara’ en liten blåsa med vatten som sprack. Nu blev jag
beordrad att inte lämna sängen nå mer (man kan inte gå omkring med
en elektrod mellan benen). Sköterskorna frågade om jag ville ha EDA
men ja sa att ja kunde vänta ‘för de ska väl göra superont innan man
får det??’. Strax innan kl.5 kom Dave och Jib och hälsade på. Jag hade
svårt att prata och försökte andas igenom värkarna.
När klockan va runt 6 så frågade dom igen om jag ville ha EDA
och Josh sa ‘jo du borde nog ta det nu’, och sköterskorna sa att det
kan ta ett tag om du inte säger ja nu. Så sagt och gjort. EDA it is
Medans vi satt där och väntade så sa jag om och om igen att jag
måste kissa, jag kommer kissa på mig! Men sköterskan sa att det
va för att barnet tröck på så ja fick inte gå på toa.
Älskade narkosläkare (i blått.. ja.. inte Josh men han till höger)
kom direkt. Jag fick sitta på sängkanten och hålla mig i en sköterska.
Kutade rejält med ryggen (för det fick man lära sig på födabarn-kursen)
och han gav mig först 3 bedövningssprutor och stack sedan in EDA:n
(som är en liten slang som stannar kvar inne i ryggen). Ahhh.. allt smärta,
booorta. Efter detta va jag såå pratglad och kände att nu jäklar kan vi köra!
Josh och pappa gick och köpte mat till sig. Innan förlossningen så läste jag
en massa på familjeliv om att folk hade me sig smörgåsar och choklad och
en massa hej o hå att äta. Men här i usa får man inte äta nånting. Bara
vatten eller is. Jag va jättenojjig över detta och tänkte att HUR ska jag klara
mig utan choklad? Men ärligt talat så tänkte jag inte på mat under hela dan
och va inte hungrig förrens dagen efter Abbie va född
Här i USA så brukar man gå till en och samma doktor under hela
gravidteten och denna doktor är sedan den som kommer till
sjukhuset och förlöser dig. Om det är på en helg så kan det
vara en annan doktor. Jag va på mitt sista Dr besök på fredan
och doktorn sa att ‘det blir baby innan måndag’ så jag passade
på att fråga vilken doktorn som skulle jobba under helgen. Och det
va Dr. Johnson (som har vit rock på bilden). Hon kom in då och då
för att säga hej. Tydligen va det en GALEN dag och hon förlöste 13
kvinnor!! Hon berättar att de stängt av mitt värkstimulerande dropp
för min kropp har så starka värkar utav sig själv (det va då jag hörde
att dom satt värkstimulerande).
Som ni ser så försökte jag blogga lite granna, men det gick inte
så bra. Kunde inte logga in på wordpress fr Joshs iphone.
Vi hade en TV i rummet och innan vi kom dit tänkte jag ‘åh va härligt
att kunna titta på tv’.. men jag tittade typ 2sekunder på den där TV:n.
Kommer ihåg att det va nature planet som va på och det va nåt program
om pingviner haha.
Här i USA får man inte lustgas när man föder barn, så när ni ser på förlossnings-
program och folk har en mask på sig.. då är det syrgas och inte lustgas.
Som jag här:
Klockan tickade på och helt plötsligt känner jag att det börjar göra
ont igen. Sköterskan säger att jag kan lägga mig på andra sidan i sängen,
men då börjar det tjuta om CTG maskinen igen. Abbie ville visst inte att
ja skulle ligga på min högersidaIGEN så kommer det in 5-10 pers som
börjar vända och vrida på mig tills CTG:n är normal. Dom skruvar upp
EDA:n lite granna och smärtan försvinner. När klockan är runt 11 så
kommer sköterkskan för att titta hur öppen jag är. Woops 10cm och man
ser HÅR! Jag säger åt Josh att titta, men han vill inte se. Så mamma frågar
om hon får titta.. javisstHon säger bara: Åhhh man ser huvudet!!
Sköterskan går iväg och säger åt mig att SKRATTA inte och NYS inte!!
Woops. Försöker ligga där och hålla igen benen. Känner ju ingenting
så är rädd att bebisen ska komma ut utan att ja märker nåt
Josh va så himla snäll och gullig. Han va jättenervös och sa hela
tiden att han va rädd att jag hade ont, jag försäkra honom om
att jag inte hade ont alls och att de skulle gå bra.
Ser på CTG:n att värkarna kommer på varandra och klockan tickar
på.. Var 2-3st före mig i ‘kön’ för att få föda med doktorn.
Strax efter 12 kommer en sköterska för att tömma min blåsa och
strax efter det så börjar maskinerna att tjuta igen. Är en sköterska
inne i rummet och hon säger ‘I need an extra pair of hands in here!!’
och Josh’s mamma som är sköterska berättade i efterhand att det
betyder att dom tror att nåt är fel! Kom in en jäkla massa folk i rummet
och TILLSLUT så kommer doktorn. Hon fick springa ifrån ett
annat rum för att hjälpa oss. Börjar krysta när klockan är 00.30 och
efter 4 krysningar är hon ute. Dom försökte att sätta sugklocka (berättade
mamma efteråt), men den lossnade så dom klippte (vilket ja va sååå rädd för,
men jag märkte inget alls och om ingen berättat de för mig så hade ja inte vetat
om det).
Första bilden på Abbie. Kl: 00.32
Abbie skrek inte när hon kom ut så dom tog henne till ett värmebord direkt.
Jag såg dock att hon rörde på benen när dom höll upp henne när dom
klippte navelsträngen så jag va ändå inte så rädd. Men OJ vilken lättnad när
hon väl skrek. Då kom tårarna
Lillstrumpan.
6lbs 10oz
19.5 inches
Eftersom jag blev klippt så fick jag en hel radda stygn. Vet fortfarande
inte hur många. Har inte fått läsa min rapport fr förlossningen,
men 7-8st kanske? Jaja, medans ja låg där me benen i vädret
så fick alla andra gulla med Abbie. Jag hade en otrolig huvudvärk
(för att jag vet ihop tänderna så hårt när jag krystade) och jag minns
att jag tänkte ‘hur kan du ligga här och ojja dig över en huvudvärk. Du borde
vara sååå glad att du har din bebis här’. Men på nåt sätt så kändes huvusvärken
viktigare just då. Fick en tablett och efter 40min fick jag ÄNTLIGEN hålla och alla
huvudvärk va borta och nu va det bara LYCKASmekte henne över håret och tänkte:
Herre Gud. Hon är MIN!! 😀
Lilla familjen ♥
En kul sak som hände efter att all kalabalik lagt sig var att sköterskan
tappade moderkakan på golvet!! Och den gled en liten bit så det va blod
överallt hahaha. Städarna tittade lite konstigt på mig när dom kom in
typ ‘wow, va har hänt här inne??’. När Abbie va nån timme gammal så
försökte jag att amma och det gick jättebra och hon visste direkt
va hon skulle göraSedan va det dags att ta bort min EDA slang och
droppet. F Y F A N va ont det gjorde. Är som ett gigantiskt plåster
som håller fast slangen på ryggen och det va som att bli vaxad
på ryggen. Ouch. Jag är absolut inget hårigt monster, men denna
ggn ska jag se till att Josh får raka mig på ryggen innan vi åker in 😉
Sen va det upp och gå lite granna för att kolla att EDA:n släppt.
Gick så bra så, tog en liten dusch också.
Första natten gick väldigt bra. Hon spydde 1ggn och vi fick lite panik
men utöver det så sov hon hela natten.. pju
När vi vaknade upp på morronen så fick jag frukost. Först då
insåg att jag va sååå hungrig 😀 Vi tog tyvärr inte så jättemånga
bilder under första dan, vet inte varför. Jag va så himla virrig så
jag tänkte inte så mycke på det. Men bilden ovan har jag tagit
och det är en av mina favoriter på AbigailMamma och pappa
kom iaf och hälsade på och hade me sig blommor. När jag
ätit klart så fick jag åka ner till en annan avdelning för där jag låg
va det nu fullt. Fick ett lite mindre rum, men helt ok. Josh åkte
hem för att duscha och sådär och jag va ensam i några timmar.
Kändes konstigt. Abbie sov rätt mycke eller ville ha mat. Hade en
TV i rummet så jag låg och tittade på super sweet 16 (dom visade
typ 30 asvnitt i rad) och åt mentos
Fick jättemycke fina presenter till sjukhuset. Bla en stor kaka
fr Joshs föräldrar. Sen en fruktkorg, ballonger, blommor.etc.
Första outfittenAlla kläderna va såå stora på vår lilla skatt.
Tom kläderna i storlek 50 va som stora säckar.
På kvällen den 28e så kom Dave och Jib och hälsade på
och efter det åkte Josh och köpte mc nuggets till mig
Andra natten gick inte lika smidigt som den första. Abbie ville inte
sova alls och va hungrig som en varg. Jag satt med henne på tutten
i 4 timmar eller nåt och började gråta för ja kände mig så hjälplös
Ringde på sköterskan som sa att vi skulle pröva napp.. den ville hon
inte ha.. fick förslaget att pröva ersättning. Så fram med flaskan och
gav henne några droppar. Detta var vår räddning och hon somnade så
fint. Pju.
Dagen efter så va det dags att åka hem 😀 Kändes både spännande
och nervöst.
Uppklädd för hemfärd.
När vi kom hem så va det några härliga veckor av ammande, bajsblöjor,
gråtande bebis (och gråtande mamma) och allt kändes som ett stort kaos..
men ändå ett härligt kaos. När man väl landar igen så är det mesta
helt underbart
