Bild fr Sverige i Juni
Braylon är nu strax över 6månader och jag ammar fortfarande. Abigail ammade jag bara i några
veckor innan vi gick över helt till ersättning. Kenzie har jag hela tiden trott att jag ammade i
8 månader.. men nu när ja verkligen tänker efter så kommer jag inte ihåg. Tror att det va efter
Julen 2010 nån ggn som vi drog ner på amningen, och då va hon 5-6månader. Gud man kommer
ju inte ihåg nånting. Jag har lite blandade känslor om amningen just nu. Det är mysigt, men ändå
inte, för han sliter, drar, bits. Och det måste va HELT knäpptyst runt omkring, tjejerna får absolut
inte va i samma rum, för då snurrar han bara och håller på. Senaste dagarna har ja börjat ge flaska
på dagarna och amma på morronen och kvällen (och 1 ggn under natten). Men.. ja ush.. är så
himla blandade känslor. Vill inte dra ner på amningen, för ja kämpade som en galning den här
gången och va hos amningshjälp och det funkar ju bra nu.. typ. Men en del av mig tycker det
är skitjobbigt att amma.. det känns liksom som att man inte får ha sin kropp för sig själv på
nåt sätt. Jag har det tex skitsvårt att gå ner i vikt när ja ammar. Jag går UPP i vikt av att
amma. Vill inte låta självisk på nåt vis, men det är jobbigt att amma och samtidigt känna
sig som ett riktigt heffo.
Jag vill inte sluta amma, för jag är rätt säker på att vi inte kommer få fler barn.. och det
känns så otroligt sorgligt om detta är sista gången jag ammar
Hur länge ammade ni och hur upplevde ni det? När och Hur visste ni att det va dags att
dra ner på amningen och tillslut sluta!?
Helén - Helt underbar bild……..<3