Cali Dreamin »

Idag va vi på premiär tur med vagnen.
Lill-sessan gnydde lite först, men
efter nåra minuter somnade hon
Va jätteskönt att komma ut i solen..
känns så konstigt att vi nu är en liten
familj och inte bara ett ‘par’.
Hundarna gick så snällt breve vagnen.
Får se hur det går när Josh börjar
jobba och jag ska ut med hundar å vagn.

Första (lr rent tekniskt andra) natten på BB
va HEMSK.. min mjök har inte runni till än,
men lillan vill snutta tutte hela tiden.
Igårkväll börja hon snutta kl.8 och varenda
ggn ja försökte lägga ner henne i sängen
så vakna hon och gallskrek! Upp på tutten igen..
Vilket resulterade i att ja satt uppe till kl.1..
Gav upp och gick med på att pröva napp.
Men det ville hon såklart inte ha..
efter ytterligare 30min va ja så desperat
att jag ville pröva formula.. Vad som helst
för att hon skulle somna. Och gissa vad..
Jag droppa bara några droppar formula
i munnen på henne, ja lät henne inte suga.
Så vips så somna hon på 5min!!

Om ja vetat det hade jag hämtat formulan
på en ggn å inte kämpat på i 6tim.

Imorrn får vi åka hem..! Yeeay 😀

Försökte skriva från Josh’s iphone
igår, men som ni ser så gick de inte
så bra.. Jag ringde som sagt
min OB’s mottagning på förmiddan
igår (sön) och dom ville att jag skulle
komma in så dom kunde kolla
om ja läckte vatten.

Kom in till förlossningen vid 1.45.
Först fick vi vänta ett tag på en
säng för det va så många som
ville föda barn igår.

Strax efter 2 fick vi en säng i ett
undersökningsrum (va 4 sängar där inne).
Dom koppla in mig på CTG och tog
ett prov därnere för att se om vattnet
gått. Medans jag låg och väntade på
provsvaren så började det göra ONT.
Värkarna kom vart 7min ca (hade inte
haft värkar på morronen, så ja blev lite
överraskad).. Testet kom tillbaka POSITIVT.
Mitt vatten hade gått, precis som ja trode.

Så vi blev kvar på sjukhuset
Fick ett rum och dom satte dropp
och tog blodprover. Vid 4 tiden
kom mamma o pappa till sjukhuset.
Efter bara nån tim rusade 10 pers
in på rummet och började vända och
vrida på mig.. lillans hjärtfrekvens
hade gått ner jättemycke. Efter att ha vänt
sida i sängen nåra ggr kom den upp till
normal puls igen och dom satte en
skall-elektrod. Men läskigt va det
när halva BB avdelningen kom
inrusandes på rummet och slet i en.

Strax därefter kom Dave o Jib.
Dom satte värkstimulerande dropp
och ajajaj va ont värkarna gjorde.
Kändes som dom kom på varandra.
Doktorn kom in och undersökte
och jag var ca 5cm öppen. Josh tjatade
om att ja skulle ta EDA så när min
sköteraska fråga om det så sa jag JA TACK.
Vid 7.45 kom narkosläkaren
in och stack mig i ryggen. Åhhh va skönt dt
va. ALL smärta försvann

Efter min älskade EDA kunde jag prata
normalt igen, kände ingen smärta,
bara lite tryck då och då när
värkarna va riktigt starka.
Är meningen att man ska ligga 20min
på vänster sida o sen 20 på höger..
å så ska dom komma å vända en vart 20min.
Men jag låg lite längre än så på varje sida.
Efter nåra vändningar låg jag lite väl länge
på vänster sida och började känna värkarna
på höger sida igen.. så sköterskan kom
och vända mig. Det tyckte inte lillan om
alls så återigen rusade det in 10pers i
rummet för att få upp bebbens puls.
Läskigt..

När klockan närmade sig halv 12 va det dags
att kolla om ja öppnat mig nå mer. Och jag var
hela 10cm! Upp med alla lampor o grejjer
i rummet och in med värmesäng o bord
me massa verktyg..

Söndagen va helt galen,
och förlossningen va överfull av födande kvinnor.
När jag va 10cm så va det 2 pers för mig
som skulle föda me samma doktor.. så det va bara
till å vänta. Jag kände inte att det tryckte på lr nåt så
dom trode jag skulle få vänta ett tag innan
dt va dags att krysta.. så jag hamnade som sagt sist
på listan.. Sköterskan kollade därnere igen för att se
om huvudet sjunkit. Och hon ser hår!!
Helt plötsligt blir det KAOS.. igen.. pulsen gick
ner jättemycke och kom inte upp igen.
Så halva sjukhuset va återigen inne på mitt
rum. Men ingen doktor.. Hon va tvungen att
lämna en annan patient som skulle föda och
kom inrusande till mig.. Snabbt som tusan
gick det.. upp med bena och PUSH!!!!!
Krystade bara 4 ggr å så va hon ute.
Eftersom pulsen va så låg så va dom
tvungna att klippa för att få ut henne snabt.
Hon kom ut och skrek inte.. men ja såg att
hon rörde på benen så ja visste att hon
säkert skulle bli ok efter lite hjälp
från doktorn. Efter några LÅÅÅÅNGA
sekunder skrek hon äntligen till..
vilken känslaHon återhämtade sig
direkt, fick fin färg och skrek och
rörde på sig

Så nu e hon äntligen här:
Abigail Michelle
28 April 2008
Kl.00:32
6lbs 10oz (3kg)
20inches (50cm)

Vi båda mår bra. Amningen
har kommit igång rätt bra.
Hon sover, äter och bajjar 😉
Jag har inte spec ont nånstans
och är så LYCKLIG 😀
Känns så overkligt.

Vi får komma hem på ons..
skriver mer då.

Puss