Idag har vi varit rallar runt en massa. Först till chick a file där vi köpte
chicken nuggets, fruktsallad och lemonade att ta med till parken. Körde
vidare mot parken och när vi är typ 2sek fr infarten till parkeringen så
var jag 1meter fr att köra på en liten tjej på en cykel. Ush va så läskigt..!
När ja kom körande (körde inte snabbt som tur va!) så va det en mamma
med en tjej på en trehjuling som precis gått över vägen och va på trottoaren
på vänstersida av vägen. Helt plötsligt kommer de ut en tjej på en cykel bakom
en parkerad bil på högersidan som ska följa efter dom, hon va inte precis
bakom mamman utan hade väl stannat för att titta på nåt. Jag stog på bromsen
och varken mamman lr tjejen tittade ens upp mot mig.. som att dom inte ens
märkte va som hänt. När vi kom till parken å va mamma och de två barnen
där och lekte och jag hade god lust att gå och säga åt henne att hålla koll
på sina ungar för det va OTROLIGT nära att ja körde på hennes tjej.. Men ja våga
inte. När ja berätta för Josh så fråga han om jag tutade lr nåt, men ja ville
inte skrämma tjejen så de gjorde ja inte. Jaja, dom hade iaf en jäkla tur att
jag körde långsamt och inte 10mph snabbare för då hade ja nog inte hunnit
stanna..
När vi kom till parken så åt vi iaf (lr.. JAG åt) och Abbie lekte. Hon grävde i sanden
och klättrade. Gungade lite och åkte rutchkana. När de va dags att åka hemmåt
så blev A jättearg och la sig på marken och skrek och hade sig. Blääää…!
För att få henne på bättre humör så stanna ja vid poolen påvägen hem och
hon fick bada. Hon sa: Bada bada! Och drog av alla kläder (blöjan va också
påväg av några ggr.. för man kan ju inte bada me blöja mamma! haha).
Vi va där i kanske 20min och sedan börja de blir lite kallt och vi skulle åka
hemmåt. Återigen blev A arg så ja lät henne leka ute på grästmattan ett
tag. In i bilen och åkte hemmåt. När ja spännde loss henne så skulle hon
hämta nåt på golvet och vägrade sedan komma upp. Hon låg på golvet
i bilen på sidan där ja inte stog så ja inte skulle kunna ta henne..
gick runt till andra sidan och hon hoppa fram i framsätet. Gahhh.
Tog väl 5min tills jag fick nog och röt till ordentligt att NU KOMMER DU!!
Så.. våran roliga dag avslutades med lite skrik och gråt, men jaja
så ser dagarna ut när man har en liten trollunge i trotsåldern. När vi
kom hem så la hon sig på hallgolvet och sparka och skrek så ja satte henne
i spjälsängen (som tydligen är HELL ON EARTH, för om du vill göra henne
riiiiktigt riktigt arg.. ja.. då är det där du sätter henne). Hon fick sitta där
inne i nån minut och skrika tills ja hämta ut henne igen. Då blev de
genast gladare miner och hon ville ha sin bottle och gå och sova..
Har sovit 1tim snart.. ska väcka henne tror ja. Hon har fått sova förlänge
på dagarna på senaste tiden så de e väl därför hon inte sover på kvällarna.
Ska baka en sockerkaka me äpplen. Mums
Hoppas att hon kan hjälpa till..
Amaranth - Vad otäckt med mamman som inte hade koll på barnen! Man tycker ju att när man korsar en bilväg så tar man väl en översyn om det kommer några bilar och om barnen är med, men tydligen inte… Tur att du hann stanna!
När det gäller Abbies utbrott så läste jag ett bra tips i en bok (fast jag vet ju inte om det hjälper dig – du kanske gör något liknande) som jag tycker funkar bra på N. Det går ut på att man förvarnar barnet på att leken/aktiviteten kommer att ta slut snart, så man inte kommer helt tvärt och avbryter för att t.ex. åka hem. Man börjar med att säga till att “om 5 minuter måste vi åka”, sedan säger man till igen att det är 3 minuter kvar, sedan 1 minut, och slutligen så säger man typ “om du vill får du åka rutschkanan en sista gång så ska vi åka sedan”. Då hinner barnet med att menalt förbereda sig. Detta funkar bra för oss, N accepterar numera i stort sett alltid när man säger att något är “sista” och sen är det okej att göra något annat. I boken gav författaren även tips om att om barnet fortfarande inte ville gå därifrån så ska man göra det till en lek, t.ex. att man tävlar till bilen, eller ger barnet valet mellan att gå själv eller rida på mammas axlar, eller att gå eller hoppa som en kanin eller så. Det har också funkat för mig för att få N att gå någonstans även fast hon skriker INTE…
Anonymous - Vi har använt samma metod ungfär som skribenten ovan.
Jag menar inget illa, men att lova/muta A. med andra aktiviteter för att kunna gå, det är ingen bra metod. En metod som barnet snabbt härskar över och som de småfilurer och kloka figurer de är blir de mästare på att utnyttja situationen.
Vi vet ju alla hur tråkigt det är att avbryta något som vi tycker är hiskeligt kul. Vi försöker ändå ta fighten med ett vrålande barn, för vårt nej är ett nej. Och inte ett kanske. Att vara konsekvent och tydlig är nog det bästa, även om det låter så satans tråkigt =)
madde - Anonym: Det är ju inte direkt som att jag säger: Åh vi åker till poolen ist blir du glad då? Utan jag hade hela tiden tänkt stanna till vid poolen påvägen hem.. Hon är så liten att jag inte kan muta henne med saker även om jag skulle vilja göra det.