Abbie är skitjobbig just nu.. lr just nu.. har varit
ganska länge. Hon skriker, slåss, bits, river ner saker,
klättrar, allt är NEJ lr NO, tar över 1tim att få henne att
sova på dagarna och 1tim på kvällarna.. det är ett H E L V E T E
att va hemma med henne om dagarna. Jag är så trött på att
gå här hemma och löka. Fan asså. Städar, hon stökar ner,
tvättar, hittar 2 korgar till i Josh’s garderob, städar igen
och abbie stökar till.. är en cirkel som aldrig tar slut.
Tänkte precis på varför jag spenderar så jäkla mycke pengar
på smink.. går ju aldrig nånstans ändå. Den enda som ser
mig är Abbie. Suck. Jag har verkligen inget liv, är så trött på
det… Enda ggn jag umgås med ‘mina’ kompisar är när vi är i sverige.
Gud va ja saknar att ha tjejmiddagar lr hyra film, äta godis och
dricka vin o snacka skit. Sen saknar jag att jobba.. Har inte jobbat
en enda dag sen augusti 2005. Måste fylla i Josh’s uppehållstillstånds
papper idag för så här kan vi fan inte ha det längre.. Kommer skjuta mig
själv om ja ska gå här hemma med 2 barn.. hur ska det gå?? Ingen som
kan hjälpa mig, ingen att prata med, ingen att umgås med.. bara jag,
en galen 2åring och en nyfödd bebbe.. ALDRIG I LIVET!!
Josh säger att man inte ska vara beroende av sin familj.. att vi är
vår egna familj nu. Och att jag ska stanna hemma med barnen tills
dom går i skolan.. Om det är så jäkla enkelt så tycker jag han kan stanna
hemma hela dagarna tills alla ungar fyllr 6år.
Nu ska jag torka spagetti fr golvet, ketchup fr Abigail, byta hennes
kläder och bege mig till parken för att träffa Jessy.
Puss på er
update: Dagis kostar typ 10.000kr/mån här.. så det är därför jag (och
majoriteten av alla mammor här i närheten) är hemma tills barnen
börjar förskola när dom är 4-5år.
Maria - Madde, som jag sagt förut…skulle vara så roligt om vi bodde nära varann. Kram på dig!
Sanna - Usch jobbigt! Du vill inte börja jobba eller plugga där borta då? Dyrt med dagis där har jag förstått, men om du också jobbar så kanske det är värt det?!
Bella - Jag förstår att det måste vara påfrestande att vara hemma hela dagarna. Min dotter är tio dagar äldre än Abbie (hittade din blogg när jag var gravid och började läsa, men kommer mig aldrig för att kommentera). Nu när jag börjat jobba, så känns det som rena semestern att få åka till jobbet på dagarna och L trivs jättebra på dagis. Men det är ju inte så enkelt för er del med tanke på kostnaderna.
Inte för att det är någon tröst antar jag, men L är exakt likadan som du beskriver. Skriker för allt, slåss och kastar sig på golvet, kastar mat omkring sig, vägrar sova middag, vägrar klä på sig, vägrar ta av sig kläderna och dessutom svarar hon Näää, vad vi än frågar om. Så det är väl kanske någon fas i den här åldern? Jag hoppas iaf att det går över snart…
Mia - Hoppas allt går bra. Jag förstår jag skulle också bli galen. Men samtidigt förstår jag Joch också…Jag skulle aldrig personligen flytta från LA om jag var uppvuxen där 😉
Ha en fin dag!!!
Hanna - vet precis hur det är med en trotsig envis liten dam. räddaren i nöden är ju verkligen att man har vänner o speciellt såna med jämngamla barn som har det likadant. Hoppas du får din vilja igenom o att ni flyttar till Sverige så du slipper känna dig ensam. kram
madde - Bella: Ja dom är väl inne i ‘terrible two:s’ som dom säger här.. Min svägesra sa att det håller i sig tills dom fyller 3-4.. great. Josh tror att det är semester att vara hemma och att det är synd om honom som jobbar. Ja skulle LÄTT byta med honom 1v så får han se hur kul det är att känna sig som en städkärring/dagisfröken/mat-tant varenda dag.
Mia: Josh är uppväxt i Indianapolis och flyttade till LA för ca 10år sedan pga jobb. Hela hans familj bor i Indianapolis (förutom hans bror med fru som vi träffar 4ggr om året typ), så vi har inte hans fam här heller
Skulle gärna flytta till Indianapolis där naturen påminner mer om sverige, det finns fler barnfamiljer, hus är billigare och hans fam bor där men han säger absolut NEJ till den iden.
Hanna: Jag har en kompis med en dotter som är 6mån äldre än A som jag umgås med.. men dom är dom enda. Och vi umgås dessutom bara med barnen, vi gör aldrig nånting bara vi ‘mammor’ (hon är mormon så hon får inte dricka o sådär.. inte för att de spelar roll.. men hennes man är ganska strikt me att hon inte ska göra saker själv o hej o hå). Önskar SÅ att jag hade iaf mamma bara nåra timmar bort så man kunde köra lr åka tåg.. och inte 24tim flygresa som de e nu
Anonymous - Hej lilla du!
Du vet väl att lilla abbie känner på sig att “du är gravid”, alltså inte att du är det men när man är gravid så skickar det ut små signaler omedvetet alltså till Abbie på förberedelse på att hon ska “klara sig” (hittar inte riktigt orden) men de e jätte vanligt att ens barn verkar “mer jobbig” som du beskriver det. Läs typ på vårdguiden=) sen är ju tvååringen en liten trotsis också, tro inte att de håller i sig så som din svägerska sa 3-4 år, allt går ju i faser till och från.
Ha de gött, jag vet hur förjäkligt de är att va utan sin svenska familj i ett paradis, man vill ju dela det med dom ju… då e det inte paradis, då e sverige paradis!
Kram Pernilla
Du vet gamla severine.blogg.se
Anna - “Ingen som kan hjälpa mig, ingen att prata med, ingen att umgås med.. bara jag”
-Josh då? Han verkar jobba rätt mkt. Kan han inte jobba “mindre” och vara hemma och “hjälpa till” mer? Pengar är ju inte allt..
Om du känner såhär nu med Abbie, så kommer du ju inte få det lättare när den lilla/e föds..
Hoppas det löser sig!
Kram
madde - Anna: Jomen ens man kan ju inte ersätta ens kompisar. Han hjälper till när han är hemma, men just nu jobbar han extra mycke för att kunna spara pengar om vi ska flytta. Det jag saknar är MITT LIV utanför familjelivet. Och vi har ingen som kan va barnvakt så det är ju jämt vi 3 såfort vi ska göra nåt. Och jag är mycket väl medveten om att de kommer bli jobbigare när nr2 kommer.. och det är ju därför jag vill hitta en lösning på detta innan dess.
madde - .. och btw så finns det ingen pappaledighet här. När abbie föddes va han ledig i typ 1v och började sedan jobba. Inställningen till att jobba är bara helt annorlunda här än i sverige. Googlade en massa och enligt nån undersökning är sverige bästa landet att få barn i, just eftersom man kan va ledig, fp, barnbidrag, öppna förskolor.etc. De e bara annorlunda här.. man måste bo här för att förstå hur folk tänker.
Anna - “Mitt liv” försvann den dagen jag blev mamma.. men jag saknar det inte.. (där är vi olika) 😉 Jag älskar mitt “nya” familjeliv. Vara hemma med barnen o.s.v..
Men som ngn kommenterade ovan, du kan ju alltid jobba, och för de pengarna fixa en dagisplats? Dagmamma? Kanske inte måndag till fredag.. men nå´n dag i veckan?
madde - Anna: Så bara för att man är mamma så ska man ha NOLL liv utanför det? Har du inga kompisar som du umgås med utan barnen? Nån du kan gå på bio me lr dricka vin ute på krogen med en kväll? För jag har INGEN sån här. Jag vill inte ha tillbaka mitt gamla liv, men jag vill ha MITT liv då och då och inte bara vara mamma dygnet runt vareviga dag. Om man inte varit i min situation så är det nog svårt att tänka sig in i den. Mina föräldrar bor på andra sidan jorden, var bor dina? Jag träffar dom max 2ggr om året, och då bara 2-3v åt ggn. Min mamma kan inte va barnvakt så jag kan gå till frissan. Min mamma finns inte där så att vi kan gå och fika om 1timme (lr ens 10timmar). Du kanske inte såg det, men dagis kostar ca 10.000kr/mån.. Säg att jag tjänar 15.000kr, ska 2 tredjedelar av min lön gå till att betala så att nån annan kan ta hand om mitt barn? Nej tack.
Anna - Så sa jag inte. Det är upp till var och en hur man vill göra.
Nej, inga kompisar jag träffar “utanför nätet”.. (tragiskt va?) 😉
Jag lämnade alla i STHLM när jag flyttade med mannen till hans födelseort (en liten stad i mellansverige)..
Dricker inte. Var evigheter sedan jag var på bio, då jag får svårt att andas i närheten av popcorn.. (jag vet.. det låter helsjukt, men sant!)
Nej, mina föräldrar bor inte på andra sidan jorden, men över 30 mil härifrån.. senast vi sågs var i augusti, 2 ggr, sen en gång i våras.. Blir inte så ofta, tyvärr. Och när vi träffas blir det för 2-3 dagar -inte 2-3 veckor som er familj.
Vi har aldrig haft barnvakt. Första ggn jag var ifrån äldsta sonen var när han och min man for iväg själva till bvc när han var 18 mån.. Storebror var oxå med på förlossningen (i väntrummet) när lillebror föddes etc..
Jag förstår dig. Skulle aldrig betala så mkt för att vara ifrån mina barn. (Men finns det ingen dagmamma som du kan lämna Abbie till typ 1 dag i veckan? Eller ngn annan du litar på?) Jag hade gärna “hjälpt dig” om jag bara hade bott liite närmre.. 😉
Anna - Jusr det.. var upp en snabbis när min lillebror tog studenten oxå 😉 Så 4 ggr träffade jag min familj detta år. Fast jag räknar det som 3 ggr, då de i aug var såpass nära..
Anna K. - Hej!
Hur ser tankarna ut om att skaffa barnvarkt lite oftare så du får lite “alone” time eller kanske till och med du och josh får egen tid.
Men åt andra sidan måste det vara ganska svårt att hitta. Hoppas det går över snart
Anna i AZ - Förstår precis hur du känner dig. Jag bor ju i AZ och är i samma sits som dig. Jag har INGA kompisar alls här. Alltså inte ens någon jag kan träffa som har barn så jag vet precis hur du känner dig. Skulle också vilja ha någon att träffa bara själv och komma bort från allt om bara för några timmar, och bara sitta och snacka utan att bli avbruten. Säger ofta till min man att han har tur som åker till jobbet och kommer bort från hemmet för han tycker också att jag har semester. Synd att du inte bor i AZ.
Ulrica - Kan bara säga. Jag vet hur det känns.Allt för väl. En av anledningarna vi e hemma i sverige nu.
Isabell Phillips - Vet hur du kanner dig. Memphis ar sa jakla nu att jag bara vill ivag. Lyssnar inte alls och ar bara trotsig. Och nar man inte har sin familj eller nara vanner sa ar det jatte svart att komma ur sin “depression”. Skulle ocksa bara vilja ha en tjej kvall nan gang da och da. Eller ha en riktigt bra kompis som man kan prata skit med varje dag. Och har tyvarr inte hittat sana har i usa. De ar kvar i sverige. Och kanns annu jobbigare att de skaffar familjer nu och jag ar inte dar.. Usch. Vad har man gett sig inpa…. Kram
J - Jag vet precis vad du gar igenom…Jag bor i och for sig i London men det ar samma sak har med dagis priser etc. Min yngsta dotter ar nu 4 och jag har varit hemma sen hon foddes! Jag saknar som du lite av livet jag hade innan jag fick min yngsta…Vanner har jag val har oxa men bara saken att kunna ga till frisoren, eller till bokaffaren eller var som helst utan att behova be nagon utomstaende att ta hand om ens eget barn..Klart KAN jag jobba, men som du sager ar det knappast nagon mening att betala nagon annan nastan hela sin lon for att ta hand om ens barn…
Det enda jag skulle gjort annorlunda nu ar att ha skaffat en professional babysitter, da slipper man be nagon kompis eller nagon annan och ha daligt samvete pa det sattet…Kanske bara nan gang i manaden for dig och mannen? Och jag brukade ga hemifran sa fort min man kom hem fran jobbet for att ga ut helt sjalv och bara vara MIG, den jag var innan jag fick barn etc…Da var jag bara mig sjalv, utan titlar och responsibilities…Vet sa klart inte hur din man jobbar men ar det mojligt sa tycker jag du kan prova det…
Ville oxa flytta hem till sverige&familjen&tryggheten nar min yngsta var i 1-2 ars aldern men nu ar jag glad att jag inte gjorde det faktiskt…
Mamasnestmum - Fördelen när nästa barn kommer är att du inte kommer att hinna vara uttråkad. 😉 Det är inte dubbelt så jobbigt att ha två små barn, det är 10 ggr mer jobb. :-p
Jag var hemma med barnen i 4 år så jag förstår precis hur du känner.